Det moderna universitetet är en intellektuellt utarmad anstalt anpassad efter metodregler och ett vetenskapsideal som heller inte är annat än en utvidgad metodlära, vars funktion är att skyla äver de verkligt ogenomträngliga problem som har med kunskap att göra. Kunskapsteorins frågor om vad vi säkert kan veta berörs aldrig, i stället lär man ut knep för hur man på ett smart sätt undgår att ställa dessa frågor. Men smartness är inte detsamma som kunskap, och information är inte lika med vetande. Universitetslivet bjuder i själva verket mest ett tröskande av efemära tautologier som inte gör någon vare sig klokare eller mer insiktsfull.
Håkan Arvidsson, Vi som visste allt, s. 53
Ungefär samtidigt beklagade en annan kollega det faktum att hans elever inte förstod de texter han gav dem att läsa.
Några dagar senare hittade jag, som av en händelse, boken Mellan raderna: Strategier för en tolkande läsundervisning. Boken vänder sig i första hand till lärare på låg-och mellanstadiet. Trots detta, tipsade jag min kollega.
Så hittade jag idag boken Kritisk granskning: Mönster för kritisk granskning i historisk och kunskapsteoretisk belysning. Den beskrivs av förlaget så här:
I denna studie behandlas förmågan att granska kritiskt. Det är en förmåga som enligt läroplaner skall spridas genom skolväsedet. Föreställningen om den kritiska granskningens värde existerar emellertid utan att det finns någon klar bild av vad just denna kritiska förmåga innebär. Genom en analys av metodiska grepp i några kritiska traditioner konstrueras en samlande beskrivning av vad som sker i en kritisk granskning... Analysen mynnar ut i en beskrivning av vilka slag av observationer som en kritisk granskare bör försöka göra...En bok på samma tema, men kanske riktad mot en annan målgrupp (?)
Jag noterade med intresse lagerstatusen för denna bok - utgiven av ett förlag som strävar efter att "trygga lagerhållningen av filosofiska böcker":
Definitivt slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar